2007-11-03

Äntligen hemma!
Det var på tiden att jag kom ifrån det dära skrikiga sjukhuset. Jag blev visserligen placerad i samma säng som mamsen men bara ett tunt draperi var emellen mig och de andra barnen i rummet. Massa skrikiga barn som sprang omkring i flera dagar och störde mig när jag skulle sova och få mat av mamma. Men idag var det i alla fall skönt att komma hem. Första gången ute i friska luften o mamma hade packat på mig en brun mysig rock så jag såg ut som en pepparkaks gubbe... men den var mysig så jag somnade i bilen o hann inte direkt njuta av min första bilfärd.

Pappa hade i alla fall städat så det var fint när jag kom hem...men jag var trött så jag la mig i min nya säng och somnade direkt. Sköönt! Mamma och pappa hade bäddat fint till mig, och den var mycket skönare än sjukhusets plastkupa som de hade plockat fram till mig att sova i. Jag förstår inte hur det kunde tro att jag skulle gilla en sådan säng.

På kvällen kom farmor Stina, Farfar Roland, Mormor Anna och bonus morfar Ingvar och tittade på mig. Mormor och Farmor grät när de såg mig... men jag hoppas att det berodde på att de tyckte jag var det sötaste de nånsin sett.
Alla skulle hålla i mig och jag åkte runt som en vandringspokal men jag lät dem hållas och försökte vara så tyst så möjligt och bara hålla god min.
Mamsen sa att hon började bli trött på kvällen, så då fick alla åka hem.