Målet att komma iväg tidigt på morgonen var uttalat tydligt av både mor o far men tidsoptimismen sprack ganska snabbt kan jag tala om. För det första är farsan inte känd som någon som studsar snabbt ur sängen så redan där hade vi tappat många värdefulla minuter.
För det andra så verkar jag packa med mig både det ena och det andra när vi ska dra iväg på tur. Jag ska ha med mig vagnar, kuddar, kläder, sängar, täcke, skor, blöjor, kräkservetter, nappar och det ena och det femte. Det skedde sig tom så att vi inte ens fick plats med alla mina prylar i vår lilla Golf-bil. Även där spillde vi en extra timme på att packa ut o in och till slut fick vi låna gammel farfars gamla härliga Volvo Kombi så att jag kunde få med mig allt.
Bilresan gick fint, två timmar försenade rullade vi till slut iväg och vi hann komma till Helsingborg innan jag krävde både mat- och skitpaus.
Väderleksrepporten visade regn och det stämde nästintill genom hela resan. Mor och far brukar annars tala om de gamla tiderna då en resa till stockholm gick loss på ca 6-7 timmar. Numera tar den 10. Jag skötte mig bra trots allt.
Under 5 minuter såg jag ut så här under resan.
...och så här såg jag ut under 9 timmar och 55 minuter.
En rejäl bensträckare är aldrig fel under en lång sittning och vi hade sedan tidigare bestämt oss för att rulla in om Jönköping och besöka våra kompisar på landet, Calle, Camilla och Alvar som hade utökat sin familj och numera blivit fyra med en söt liten donna som hette Hedvig. jag och Hedvig höll oss på avstånd från varandra men gillade varann ändå. Vi kommunicerade lite med armviftningar och bensvängningar och vi förstod precis vad vi menade.
Den andra lille mannen i huset, Alvar, låg och slaggade gott när vi kom på besök men efter en timme behagade han komma ner och hälsa på oss och passade på att trycka i sig en och annan kanelbulle. Alvar var en cool snubbe, han sa inte så mycket till mig han heller, utan bara körde sig grej liksom, kanelbulle-racet! Om några månader är även jag mogen för samma godsaker men innan dess tittar jag noga och lär. Alvar, ja han behärskar verkligen konsten att äta en bulle.
...Ibland gjorde han en paus i käkandet och gav mig en puss. Riktigt trevlig snubbe det där! 
Ute på vischan och landet dyker det ju ofta upp både det ena och det andra. Ett hårigt monster strök förbi och checkade läget. Jag klappade för att vara på den säkra sidan. Monstret verkade gilla det och lämnade mig ifred.
När vi några timmar senare till slut började närma oss huvudstan så satte vi oss fint och prydligt i en härlig bilkö. Jag älskar verkligen storstan!! Där var måttet rågat. Jag fick visa mitt missnöje och brände av dagens första skrik-sirén. Innan jag visste ordet av var vi framme och jag fick kvällsmat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar