2011-01-02 Söndag!

(Innan man börjar läsa det här så kan man veta att det antagligen inte går att titta på filmerna i Safari av någon märklig anledning. Så man får helt enkelt använda en annan web läsare).

Det som kunde varit en dag utan händelser utspelades till en riktig action dag.
Efter att brorsan påpekat för pappa att han ville leka med Selma och Lionel idag så satt vi tio minuter senare i bilen på väg till Bulltoftafältet för att se Lionel göra dragningar och finter och kanske en och annan balja.
De erfarna fotbollspäronen Jenny och Luciano hade varit på evenemang som det här förut och hade rutinen med att kånka med sig sina brassestolar, som vi visserligen intog direkt.
Och innan vi ens hade varit där en halvtimme så hade vi även hunnit käka korv till lunch även idag.

 

Något som också var lik gårdagens förtäring var att vi även denna dag fick belöna smaklökarna med en bulle med kanel och strösocker, för på vägen hem från fotbollsäventyret så ringde Nisse o Åsa och ville bjuda oss på bulle.

–Är det kanel? frågade Rufus...

Och han hade så rätt min bror!
Åsa-Nisse hade fixat ihop en kaneldeg och den smakade bra mycket bättre än gårdagens från Ikea, även om jag inte riktigt förstod hur den där norrländska bull-ätar-tekniken egentligen fungerar.

När man befinner sig hos Åsa-Nisse så befinner man sig inte bara i en lägenhet utan även i ett slags mindre tivoli eller cabaré om man så önskar.

Föga kunde jag nämligen ana att min bror innefattade dockteaters kunskaper men det skötte han och Nisse galant bakom en scen som bestod av filt och två biostolar med trasigt armstöd.

 

Tydligen så handlade showen om en groda och en älg och något annat djur och jag skrattade som bara den åt föreställningen.... i alla fall i några minuter för sen tröttnade jag och gick.

Ja, ni hör ju själv, för när tom grisen åker på semester så kan ju inte jag stanna kvar och kolla.

När brorsan därefter dragit in en riktigt rallarsving i trynet på Nisse så att glasögonen gick sönder

 (ok, de var sönder innan dess, men för att brorsan skall tro att det var krut i hans sving så ljuger vi lite), så fick han med ganska snabb norrländsk inskolning gå en lektion i att jaga älg.

"Här har du enbens-stativet" sa Nisse, "Det är ett gevär" och sen pangade brorsan ner älgar från både bokhyllor och lampor och om jag inte räknade helt fel så blev det nog en tre-taggare som största trofé.

Rufus smög som en äkta fullblodshund bland bokhyllor och gångar och fick en rejäl lektion i hur de faktiskt jagar djur däruppe i de norrländska skogarna.
Tydligen så går man bara fram till djuret och säger "Pang pang!" och hur svårt är det egentligen.

Eftermiddagen ägnades åt en helt annan jakt.. att jaga rätt på mina vita skor, men hela det äventyret är ju nästan värt ett helt inlägg så det kommer jag bjuda på imorgon.

Farsan lovade oss en glass efter käket idag och eftersom jag slänger i mig mitt krubb snabbare än brorsan så är det ju inte helt konstigt att jag står först i glass kön.

....och innan vi rullat i säng så insåg jag att jag blivit så stor att snart börjar bli dags för körkort.

Men frågan är ju desto mer komplicerad... för vart sjutton tar man körkort för dockvagn?

2011-10-01 En lång dag!

Ah, det här var en fin Lördag och den skall jag berätta om här.
Jag inledde med att tvinga ut farsan på morgonhandling eftersom han kvällen innan lovat mig honung på mackan, och när jag nu fått detta fantastiska pålägg så slog jag nytt rekord.
Hela fyra mackor krängde jag ner och farsan hade aldrig sett nåt likanande.
Jag är nog en riktig Honey Pie!

Pappsen har bestämt sig för att vi skall hitta på saker så att vi inte sitter inne, även om vi inledde morgonkvisten med att sitta inne och bygga lite smålego medan pappa drack sitt morgonkaffe.
Men det var ju så mysigt så mysigt... även om jag ibland surade till på Betty som kastade en del på golvet.

 

Betty har ju blivit en riktig fena på att snacka under de senaste månaderna även om hon ibland inte riktigt kan se skillnad på en Lego HJÄLM och en mössa... Men låt gå för det, hon är ju trots att liten, och bara att hon kan säga ordet MÖSSA är ju stort bara det.

Eftersom Betty allt som oftast påtalar "Bas" när hon gjort Bajs i brallan så vet mina päron ganska lätt när det är dags att byta.
Om några månader hoppas vi att syrran är blöjfri men idag var det tydligen dags för någon annan att inleda sin blöjperiod. Nanna fick således idag sin allra första Libero.

När vi byggt klart morgonens raketer så begav vi oss till ett av mina favoritställe där jag fick leka i bollhavet en sväng, och käka 5-kronors korv, medan pappsen och syrran lämnade tillbaka lite prylar som vi inte behövde. 

Jag märker på syrran att hon gärna vill äntra leklandet men hon får nog vänta några år till.

 

Vi införskaffade lite IKEA proviant med kanel och strösocker på som vi bjöd bort till farmor och farfar och Ebba som var på besök...

 

... och därefter styrde vi kossan (bokstavligt talat) till en härlig lekplats i farmor och farfars hoods.

Vi lekte och röjde i flera timmar och kunde säkert stannat där i ytterligare några till, med tanke på hur exalterad Betty blev av den långa och högra rutschkanan.

 

Men när "Kapten Barbosa" eller "Jack Sparrow" som jag också var, (dubbla personligheter kanske men så är det ju när man är kapten) hade styrt skeppsgungan i hamn med de två tjejiga matroserna på släp så tog vi oss i land, styrde vagnen vidare och gick istället och köpte Lördags godis.

 

Resten av Lördagen hade vi mys hos Farmor och farfar på balkongen, ritade, byggde Lego, gav Legogubbarna ett bad, Ja, ungefär sånt där brukar göra en varm Oktober kväll.

Kvällen avrundade vi som vanligt med Lördags godis och de flesta tyckte att pappa gett mig för mycket. Alla utom jag. Jag tyckte jag hade fått för lite.

Kram//Rufus

2011-09-30 Allt går fel...

Jaha... det började redan på morgonen idag...
Lillsyrran vaknade vid 07.15 snåret och när farsan kom in för att ta upp henne så snarksov jag som bara den och han lät mig sova lite till.
Pappa hann både byta blöja och klä på Betty sina kläder innan jag behagade stiga upp vid 07.40 snåret och ville se på tecknat.
Idag skippade vi dock tecknat på morgonen men det gick inte mycket snabbare ändå eftersom allt blev fel redan vid frukost.
För det första så ville jag ha en Polarkaka och den skulle var rostad. När farsan visade att de där runda polarkakorna inte gick ner i rosten så sågade jag helt hans förslag med att dela den, då blev jag arg och ledsen och ville istället ha en vanlig Skogaholms limpa och den skulle var UTAN svart kant och med marmelad formad som en dinosuar.

Jag sprang snabbt och hämtade Tyranousaurs Rex och bad pappa rita en sådan och så här blev

resultatet av det. "Hyfsat likt dionosaurien" tyckte pappa..

...."Inte ett dugg likt tyranousaurus Rex!!" tyckte jag och började istället tjuta och gråta vilket jag allt som oftast börjat med den senaste veckorna när jag tycker saker går fel.

Den där avbildningen var jag inte alls nöjd med och eftersom farsan inte verkad vilja lyssna på mitt gnäll och sitta i en timme för att försöka få mig att käka så tog han mackan själv.

 

Nu hade jag bestämt mig för något annat.
Jag ville nu ha en polarkaka istället.
Med mes-smör.
Farsan tog egna initiativ när han spritsade ut smöret och det skall man ju inte göra när jag är på det där humöret. För han började spritsa utan att han frågat vad det skulle bli och när jag frågade vad han gjort så svarade han:
"" Eeeh... Det är två maskar!"
HELT FEL!!
Jag ville inte ha två maskar.
Och så började jag gråta och tjuta igen.

 

Nähä.. suckade farsan, och började så smått tappa tålamodet...
Men så verkade han komma på den genialiska iden att forma om maskarna till en fotbollsplan och argumentera bort det hela med "Wow! En fotbollsplan har du väl aldrig ätit innan, men mål och fotbollsplan och allting!" sade han samtidigt som man märkte att han började tröttna.

Men han hade rätt, mes-smör format som en fotbollsplan hade jag aldrig tuggat i mig förut så det var jag nöjd med.  

När jag slängt i mig fotbollsplanen så ville jag ha en macka till men då var urverket tydligen ganska mycket och pappa verkade inte vilja göra mer figurer så jag fick sonika nöja med mig en macka denna morgon. Konstigt att han inte verkade vilja göra fler figurer idag...

När klockan var runt 16-biten så blev vi hämtade på dagis och Sven hängde med oss till Konsum för att handla en påse fredags mys. På vägen dit hade vi hur trevligt som helst men hemvägen var desto mindre trevlig. Betty började med att bära snacks påsen och redan innan vi kommit ut från affären så ville jag bära den. Detta gillade inte Betty som i sin tur blev vansinning och arg.
Det slutade med att både jag, Betty o Sven gick o höll den i var sitt hörn tills jag själva fick bära den ett tag. När det sedan var dags för Sven att bära den så tjurade jag ihop totalt och gick femton meter bakom och grät tills jag fick hålla den igen.

Maten tuggade vi i alla fall i oss även om den avrundades med att Betty kastade mjölk på sin axel... och sa "Blöt...."
Vilket var samma ord som hon sa när hon lite senare gick utan blöja och kissade på golvet.

Eftersom vi i alla fall ätit bra så blev vi trots all belönade med lite fredags mys...

...Men lyckan varar inte så länge eftersom jag tjurade ner mig ännu en sista gång innan vi skulle sova.
Jag ville kolla på film, samtidigt som jag var trött och egentligen ville gå o sova.
På frågan om jag ville gå och lägga mig svarade jag NEJ och när pappa frågade mig vilken film jag skulle kolla på så var det ett rungande NEJ på varje fråga, innan jag började gråta och ville ingenting.
Pappsen tröttnade nog lite där, bar in mig i sängen trots att jag grät och sparkade omkring mig, men väl där så somnade jag ganska snabbt.
Syrran däremot var uppe lite längre.. som vanligt.
Imorgon hoppas vi att lite fler grejor går min väg...
//Rufus

2011-09-29 Bygga Raketer.

Idag vaknade vi i ganska rimlig tid och gick fint under frukoststunden.
När vi var färdiga med filen och mackan så visade farsan oss den nya diskmaskinen och jag fick tom äran att ställa in program nr 3 och starta manicken.
Något som var mycket mer fascinerande med den här i förhållande till den andra manicken är att den visar ett rött ljus på golvet som var väldigt intressant att studera.De senaste dagarna har vi dragit ut lego lådan i vardagsrummet och jag har börjat göra små raketer av olika slag som jag placerar ut lite överallt i lägenheten.
Dett fenomen gör att det tar lite längre tid än väntat att ta sig till dagis eftersom jag gärna vill bygga klart innan vi går. Så när jag klätt på mig fleecejackan så återvänder jag ganska snabbt in i vardagstummet igen, för de sista raketerna bara MÅSTE bli klara innan vi går till dagis.
ja, ni ser ju själv hur mysigt det är att nästan tömma lådan på klossar och bygga med allt.
Tom syrran har börjat fixa det där ganska bra, eller rättare sagt så lärde hon sig det här Legot för någon månad sedan men idag byggde hon ett helt eget litet torn med små klossar och hon var ju hur duktig som helst.
"TITTA ! TITTA" sa hon när tornet var klart som hon gärna ville visa upp!
Själv parkerade jag alla mina raketer i fönsterkarmen idag och de syns utomordentligt bra utifrån där man verkligen ser att de trängs med våra blommor.
Ett tjusigt inslag i fönsterkarmen tycker jag, och pappa också, för den delen.
På kvällen kom farmor och farfar eftersom pappa skulle åka på fotboll, men det hade gått fint och mysigt det med.
Jag hade hjälpt farfar att snickra och såga till en golvfog och sätta på en vit lucka på diskmaskinen och sen hade vi somnat bra.
//Rufus

När mamma åkte till Afrika

Oj oj oj vad tråkigt. Mamsen åkte iväg imorse och även om jag är liten och inte fattar att mamma är på resa så förstod nog brorsan lite grann i alla fall, för han var ledsen igår kväll.
Nu tycker pappsen att det är dags att vi tar tag i den här bloggen igen, och speciellt nu när mamma är iväg så att vi kan visa att vi saknar henne men att vi klarar oss och har det bra.
Men det viktigaste av allt.. att hon kan se oss varje dag!Brorsan inledde morgonkvisten med att ropa på mamma men när han blev påmind om att hon var i Afrika så blev han tydligen ganska nöjd när han istället fick titta på tecknat på morgonen. Jag själv var trött efter en lång kväll där jag vägrade sova förrän 21.30 och imorse slog jag inte upp mina ögon förrän 07.30.
Då vaknade jag i fotändan av sängen med fötterna utanför. Som det kan gå.

Vi blev lite chockade när det kom två främmande gubbar in i vårt hus kl 8 på morgonen men farsan blev glad för nu har vi en ny diskmaskin och han slipper diska.
Vi kom bara lite försent till dagis och det var ju bra gjort av farsan får jag säga.
Farsan och farmor kom och hämtade upp oss vid 16-snåret och vi var tvunga att följa med o lämna farsans bil på lagning.
Det ironiska i det här är att pappsen förklarade för dagis att jag borde sova mindre på dagarna eftersom jag är svårsövd på kvällen. När jag insåg vad han pratade om så passade jag på att istället knoppa in i en halvtimme i bilen. Smart va!
Både farmor o farfar kom på besök ikväll och Rufus var duktig och somnade i farfars knä innan de begav sig hemåt.Själv körde jag lite med farsan för att kolla vad han går för nu när mamma är borta.
Medan han vinkade av farmor o farfar så kastade jag ut både nannor, kudde och täcke ur spjälbedden och när han kom tillbaka så skrattade jag åt det hela och pratade om "Umpa", dvs Strumpa som jag tydligen fått på hjärnan precis innan jag skulle gå o lägga mig.
Jaja, jag har varit värre på kvällarna.. och somnade nog vid nio-snåret. Det kunde pappa stå ut med.
Kram//Betty

Runda av....

Det börjar nog bli dags att runda av den här Thailands resan... ja, ungefär sisådär ett halvår efter hemkomst.
Eller så kanske det är dags att runda av mest för att pappsen känner att vi inte riktigt hänger med här på bloggen. Det är ju så mycket som händer i våra små liv och ändå så hinner vi inte uppdatera vår dagbok.
Men vi skall komma ikapp de senaste två åren med lite sporadiska inlägg från roliga saker.
Vi börjar med att säga HEJ DÅ Thailand.
Nu börjar livet hemmavid.
//Betty o Rufus

2011-02-28 på väg....

Igår kom Farmor och farfar förbi och det var ju hur mysigt som helst även om Betty inte riktigt kände igen dem.
Dragan och Antonia kom också hit så middagen blev ett riktigt långbord.

..och så blev farsan också lite dålig också. Tänk att han klarat sig hela resan men åkte på den där magsjukan näst sista dagen.

jaja, Nu går taxin till flygplatsen om 20 minuter och det skall bli riktigt skönt att komma hem.
Jag längtar som bara den och har frågat 25 gånger idag om när vi skall åka.
Det var ungefär lika många gånger som jag frågade igår om när farmor och farfar skulle komma....
Nu stänger vi locket, på väskan.
Och säger till oss själva: Trevligt flygtur. Tack!
//Rufus

2011-02-26 SPEL!

Att resa tillsammans med andra vänner kan vara något som i vissa fall kan vara lite påfrestande.
Det är ju inte alltid man kommer överens och lite då och då har man ju inte alltid samma åsikter. Det är ju fullt normalt visserligen.
När vi reste tillsammans för två år sedan hade vi mycket mer spel tillsammans, men då var vi ju ett barn mindre i varje familj.
Jaja, nuförtiden har man ju inte alltid tid för allt och så är man trött, och så är det sjukdomar, och det ena och det andra.
Det är ju naturligt att man får spel ibland även om det tog lite mer än två veckor denna gången innan det hände.
Jaja, att det gick så länge som två veckor innan första spelet var ju lite bra visserligen, men det kom ju faktiskt i Bang Tao på Sunwing av alla ställen.
Pavlina fick spel på restaurangen och det ledde till att Åsa också fick lite spel.
Några dagar senare fick Emil spel på McDonalds och sen har vi ju fått några små spel på barnen lite då och då.
Daniel har på något sätt undvikit spel även om det är något som han brukar gilla.
Men idag, så fick han sitt första spel och se så glad han blev.//Rufus

2011-02-25 Att softa...

Eneas har lärt sig softa ordentligt och chilla loss när han fått läge, som tex i Rufus rosa Hello Kitty- Badring när han ligger i baljan.
Om det är nånting som saknas på den här bilden så är det kanske möjligen en drink (eller kanske att Pavlina skulle tryckt in skärpeknappen på kameran).Brorsan har lärt sig simma, om än med hjälp av spindelmannen runt sina axlar.
Alicia simmar som en riktigt fisk.//Betty

2011-02-25 PA-tång-tång-tång!

En liten resa på eftermiddagen orkade vi med idag och det var ju helt underbart att hälsa på våra fina vänner Dragan och Antonia i Pa-tong-tong-tong....
Deras boende med fem stjärnor i bruksanvisningen stoltserade med en pool på taket och jag har aldrig sett något liknande, men det är ju inte så konstigt egentligen, jag är ju bara 11 månader.
Vi plumsade i baljan även om jag fortfarande bara doppar benen efter mina vattkoppor.
Antonia var tjusig som bara den i lite längre ögon fransar än vanligt och brorsan min som har Dragan som idol ville så klart härma honom med en tumme upp på bilden.
Min far däremot har kanske blivit lite påverkad av de här katoyerna och vinkade på ett lite väl feminint sätt, eller så kanske han bara visade sin nya nagellack.Vi spenderade halva kvällen i paton-tång-tång, badade, chattade med fina Annete, shoppade lite och käkade raket-pasta.
Brorsan var ju inget vidare på att käka men jag tröck i mig, vilket betalade sig senare på natten när det var min tur att ha kräkfest.
Och just det, vi tjejer gillar ju att dansa också och det gjorde vi för fulla muggar på gatan som spelade hög musik och hade ett namn som halva Bangladesh, dvs Bangla.Brorsan däckade i tuck-tucken på väg hem så han var väl inget direkt party-animal direkt, och morsan och farsan fortsatte att ha lite sällskap av Dragan när de kommit hem till sin Bungalow. Även om det var lite på avstånd så att säga...Dragan, det är förresten en kille med en skön stil.
Speciellt gillar jag hans fina stil när han skickar sms och samtidigt försöker ligga lite bekvämt i sängen.
Den stilen här nere går ju inte av för hackor.
I övrigt då...Dagens Rond 8:
- Jag hade kräkfest på natten
- Pavlina magsjuk
- Emil magdålig
- Alicia hade en ordentlig kräkfest på natten
- Mamma fortfarande lite magsjuk

Hälften av oss är i alla fall friska. Det är ju alltid något...
//Betty

2011-02-25 Tå-bira...

Vi planerar inte så mycket längre.
Slappa vid poolen, och att inte gå så långt till lunch ställena, blir numera vår melodi under de sista dagarna.
Papporna tyckte tydligen också att de hade gått tillräckligt under den här resan och var tvungna att göra en såndär sak som alla 80-åriga tanter brukar göra i Sverige, dvs fotvård.
Deras nariga gamla fötter behövde tydligen en omgång, så där satt dem på varsin stol, och det fattades nästan bara hårrullar för att det här skulle bli idealbilden av två gamla tanter på spa.Men Emil som tydligen går mycket i sitt kockjobb tyckte att hans omtåliga fötter behövde ytterligare en special behandling och stoppade ner dem i ett akvarium så att firrarna kunde få sig ett skrovmål.
Det verkade lite galet tyckte både jag och Alicia men insåg att när man verkligen är desperat efter fina fötter så kan man faktiskt gå så långt så man stoppar ner dem i en såndär fisktank. Det var en delikatess, tyckte fiskarna, men insåg snart att de här kockfötterna baske mig inte var någon höjdare att mumsa på.
För mycket värme i skorna på jobbet kanske har gjort att den där tå-biran kanske aldrig riktigt går bort.
För vi som bevittnade händelsen fick nu se något alldeles speciellt.
Fiskarna i det där akvariumet som tydligen alltid skall vara hungriga, flydde liksom fältet.
De drog iväg till en hörna och blev helt till sig.
Emil försökte skylla på att barnen förde mycket oväsen, men man såg ju på tanterna som drev stället att de aldrig sett något liknande.
Och så viskade de till varandra något som kunde tolkas som orden "toe" och "bira".
"Inget att dra för stora växlar på", tyckte Emil som därefter gick och satte sig hos fotvårdstanten istället.
Nu blir det ordning på fötterna trodde han men när fot-tanten efter en minut rynkade på pannan, torkade svetten och drog på sig vita handskar så hade han inga ursäkter längre.
När farsan lämnade stället så svävade han som en austronat.
Hans fötter var lena, fina och mjuka som en bebisgump.
Hur det gick för Emil vet vi inte riktigt men det ryktet säger att han kanske fortfarande sitter kvar....
//Rufus

2011-02-24 Tillbaka till Thailand..

"Åååh vilken underbar dag", kunde mina föräldrar sagt om det inte vore så att jag ställde till med en sjuhelvetes natt för dem.
Men allt började egentligen på kvällen...

Morsan blev magsjuk.
Jag spillde coca cola över hela sängen så en städerska fick göra en nödutryckning med nya lakan.
Farsan påpekade att taklampan var trasig så en snickare fick klättra upp på stege och byta.
Betty var trött, skrek och ville sova.
Och allt det här hände ganska exakt samtidigt inne på vårt rum, så ni kan förstå att frågan våra vänner ställde när de gick förbi oss var ganska berättigad att ställa:
- Vad händer här inne? Mår ni bra eller?
Farsan svarade att i alla fall han mådde bra....

Natten blev sju resor värre när jag ställde till med en sån där riktig kräkfest igen och det var ingen höjdare.
Så om vi summerar allas åkommor denna dag så kan vi nog kalla detta för ROND 7.
- Mamma magsjuk
- Jag natt-kräk
- Eneas morgon-kräk
- Emil ramlade i poolen och skrapade upp benet
Men annars hände inget speciellt.Jo förresten, vi tog det lugnt och spelade spel vid poolen idag.
Det var ju mysigt...

...Och så insåg vi att sebbes tjej Roza tydligen hade en hel ketchup fabrik häröver i Thailand.
Så om inte Sebbe redan visste det så borde det nog vara så att han dejtar en miljonärska...
för det där namnet borde hon ju gjort sig en förmögenhet på här i Thailand!Kanske instämde inte barnen i vad som egentligen stod på paketet för när vi bokstaverade det så lät det så här.
- På det här paketet står det RRRRRRR.....OOOOOOOOO.......
– HÅKAN!, svarade Alicia.
- Va? står det Håkan?
- Ja, det gör det och det heter Celinas pappa, sa Alicia.
- ok, vad bra!

//Rufus

2011-02-23 From Russia with love..

Idag vaknade vi i Ryssland och kände oss lite inspärrade.
Ja, inte på hotellet kanske, men i vår lilla mygg-koja, som vi i för sig numera gillar så mycket så vi tom tackar "nej" på frågan om vi vill sova mellan mamma och pappa.
Jaja, vi visste att det skulle bli en rolig dag idag med flytt från Ryssland tillbaka till Thailand så vi susade ner till frukostbuffen så fort som möjligt, för när vi hade ätit upp ryssfrukosten så ville vi passa på att njuta lite ryssbad och ryssleksakshus för sista gången.Och som vanligt gick det här med packning åt helvete för mina föräldrar...
Å ena sidan så får de skylla sig själv som knappt ens packar upp, men å andra sidan så kanske våra vänner hade det lite jobbigare som packade både upp och ner ungefär fyra gånger på det här hotellet.
Och trots att de gjorde det så tittar vi här nedan på två tjusiga exempel på sk extremt proffesionell effektivitet...För när Spanosarna hade lagt alla sina prylar på rätt plats, zippat igen blixtlåsen och druckit upp sitt morgonkaffe, så gick de ner till rysspoolen för att bada...
...och om man då samtidigt tittade in i mina pärons rum så kunde man ganska lätt lista ut vad det var mina föräldrar saknade... ja, lite av samma effektivitet kanske.Vi lämnade i alla fall rysshaket med stil.
Efter ett sista dopp i rysspoolen och ett sista åk i ryssvattenrutschbanan så tog vi ett sista besök på ryssleksakshuset.
Vi klädde upp oss till en Tsar och en Tsarina (heter det så när det är en tjej-tsar?) och så slukade vi varsin bägare popcorn innan vi sa hej svejs.I hörnan stod tom Einstein. Han var inte vidare vacker...
//Rufus