Det var ju trevligt och med tanke på hur sällan vi springer sånadär rundor så var det ju trevligt att få upp farten med 500 andra spring-galningar för en gångs skull.
Pappa tänkte att han skulle fotografera oss men det gick inget vidare, och att han fotograferat sport i sina dagar skulle man inte alls kunna tro.
För det första såg han knappt oss (jag antar att vi helt enkelt sprang för snabbt) och för det andra så tog han ju bara bilder rakt ut i luften.
Men tittar man nog i ringen nedan och sedan förstorar den ringen typ tusen gånger så ser man både mig, Lily och Rut i alla fall.
Farsan hade lite enklare för att fånga oss efter loppet för då stod vi i alla fall någorlunda stilla... och så var vi ju hyfsat nöjda med våra fina medaljer runt halsen (som ett OS-guld ungefär)
Nöjda var vi även innan loppet när vi fick smälla en high-five med själva kossan som gett det namn åt det där racet.
Rufus var lite smartare med sin kamerateknik eftersom han satte på Slow-Motion funktionen på telefonen....och då kan man i alla fall se oss någorlunda sakta när vi springer förbi...
Och så ser man också att Emil inte alls hänger med i vårt tempo.
Kolla själv om du klickar på PLAY här nere.
Rufus springer också på filmen och honom kunde man ju se lite lättare i sin gula tröja.
För övrigt så håller både jag, Lily och Rut världsklass på vår uppvärmning.
Här står Rufus med sina spring-polare Herman och Jack innan loppet och om man klickar sig in på DEN HÄR LÄNKEN från Kalvins hemsida så kan man också se när Rufus springer in i mål.
Man skriver helt enkelt in Rufus namn i namnfältet och klickar man på det så får man sedan se en väldigt kort målkamera-film.
(den länken funkar förresten inte i telefonen)
Jag hängde med Lily hem efter själva racet och efterom det bara var pappa och Rufus kvar i hushållet så fick Rufus äntligen välja att de skulle göra taco-paj från Fredagens rester.
Han var till och med så kreativ i köket så han ville göra sig en egen taco-muffins och det var ju nästan Jamie Oliver klass på den mat-kreationen.
Själv stack jag hem till Lily och lekte efter loppet och som vanligt var jag ganska svår att få därifrån...
Men det var ju så typiskt av pappa att komma PRECIS när vi skulle börja med en ny lek på deras byggpapper på golvet.
Så är det alltid, typiskt.
Det brukar liksom ofta vara detta scenario när jag leker med mina kompisar...
Vi kan liksom hänga tillsammans 8 timmar om dagen på dagis, vi fortsätter leka på kvällen och ändå kan vi jämföra det med en gammal låt av Depeche Mode nedan...
Spring lugnt!
// Betty
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar