20 - 31 December 2007!!

Det var länge sen jag behagade plita ner några sköna rader, men nu verkar jag var helt "back in action" igen.
Morsan och farsan har givit mig en hel del julmys, men de senaste veckorna har jag hört dessa ord ca en miljon gånger..."Måste fixa årets bild" , "måste fixa world press photo" och "snart går tiden ut, vi måste skriva bildtexter". De verkar tokiga mina päron, eller så är de bara totalt besatta av fotografi.

Min slutsats är att de båda har en liten skruv lös och troligtvis är lite galna. Tyvärr så kan man ju inte välja sina föräldrar, men hade jag kunnat så hade jag nog valt dem i alla fall.

Nu verkar julen vara totalt överstökad. Granen försvann ner till källaren i helgen och lämnade ett stort tomrum efter sig. De så kallade stakarna i fönstert försvann de med och mörkret lyste med sin svarthet, eller nåt i den stilen.
Eftersom de flesta av våra blommor har vikit ner sig efter ökentorka så är det faktiskt ganska tomt på förnsterbrädan just nu. Ett enstaka gigantiskt stearinljus står kvar och det ska bli spännade att se vem det är som har köpt det när det behagar tändas. Farsan brukar ta den billiga skiten som brinner upp på ett par minuter, medan morsan tar den dyra varianten, som i alla fall räcker nån timme.

På allmänn begären så kommer nu en kort... (eller kanske ganska lång) summering av de sista dagarna år 2007.. mitt födelsår! Efter detta blir det nog dags att ta tag i vardagen lite mera!

Först o främst så passar jag på att slänga ut det här sköna smilet...med en liten baktanke.
Nu kanske jag kan få er att tänka... Oooh så söt han är den dära Rufus o kolla vilket nice smile han har.
På så sätt kanske ni helt sonika glömmer bort att jag inte skrivit på ett tag och bara fortsätter kolla vidare.

Dagen före doppardagen så fick vi besök av en annan familj bestående av lika många som vi, alltså mamma, pappa och barn. Morsan o farsans polare från Norge, David o Torunn kom och gav mig en leksak och så hade de med sig en lite gutt som hette Wilmer. Han pratade nog norska, för jag förstod inte ett ord av vad han sa och så kunde han krypa och göra armhävningar. Det är mer än vad jag själva klarar av, men så är han ju också någon månad gamlare.

Rudolf med gröna mulen betade i vårt kök några dagar innan han blev bortskänkt i julkapp till farmor o farfar. Han släppte för mycket grönt skit på golvet sa mor, och ville inte längre behålla honom.

Min allra första julklapp! Av minen att dömma så kan ni förstå min besvikelse av att det blev en mjuk klapp. Mjuka klappar är för tjejer.

Fast ok då morbror Ebbe, den mjuka klappen gick hem ändå. Den lovar jag bära när jag ska varna omginvningen att ta det lugnt i svängarna.

Farsan hade varit en snäll far i år och belönades med en fin DVD om familjen Simpsons. Morsan hade varit snäll hon med, men eftersom jag inte hade några pengar kvar så fick hon nöja sig med något som jag hade för mycket av och ville bli av med. En Libero Ultra soft. Hon blev jätteglad såg det ut som. Jag kunde inte tänka mig annat, jag hade ju slagit in den själva.

Julegröt och juleris, mycket stök i och skit i baken, inte ens Tomten är vaken.

Nyårsfrukost hos faster Vonka o farbror Robot blev ingen höjdare från pappas sida. Han hade gjort Scones som var rena rama geggan, men det var i alla fall lika kul som vanligt att hälsa på dem ändå. Ps.Det är jag som ligger till vänster.

Den 31:a December var vi långt ut i ödemarken. Skönt å vara borta från stan sa morsan o farsan och jag instämde även om jag inte var helt lugn. Ett rejält gallskrik bjöd jag på under kvällen och visade mitt missnöje, men när Lionel tröstade mig så blev jag glad igen.

Scwing schwing! Donnan Selma och jag svingade loss på (dans)golvet halva kvällen och skrattade tillsammans.Vad vi skrattade åt kan jag inte svara på, men roligt hade vi. Inte konstigt att vi somnade tidigt. Jag bedyrade min kärlek till Selma genom tröjan som jag fått av faster Vonka. Selma förstod vinken och gav mig en blink tillbaka.

Efter kvällsmaten så rusade alla ut och lämnade oss ensamma i huset. Klockan bankade tolv tunga slag och jag o mamma höll oss inomhus i värmen. Det kändes säkrast så. Vi spärrade upp våra likadana ögon och kollade blinkande ljus och smällare tillsammans från fönstert.. PANG sa det! och så var det nytt år!!!!