Det känns som att jag snart kan bestiga berg. Först vardagsrumsbordet, sedan den här puffen och vad kommer här näst? Mamma är lite bekymrad när jag klättrar upp på saker, men samtidigt försöker hon förstå mig, att jag tycker det är roligt liksom...
Vi är hemma i Malmö nu. Resan till Stockholm gick i förvirringens tecken. Man kan ju hoppas att jag inte ärver mammas snurrhjärna, jag är hellre ordningsam som min pappa. Det verkar jobbigt att vara som mamma. På nåt vis trodde hon att vi skulle upp till Stockholm på semester. Men så var det ju inte. Det var faktiskt pga jobbet vi flög upp och det lyckades mamma strula till. Hon hade inte läst instruktionerna i hur man söker visum till USA och kommer till ambassaden med noll-koll. He! Hon e ju inte lite pinsam! Mamma blev lite fattigare men jag fick stanna några dagar längre hos mormor och morfar Ingvar och dessutom sov vi hemma hos Alicia sista natten, det var ju bra.
I onsdags sa jag förresten BIL för första gången.
Mitt ordförråd är för närvarande,
pappa, kan vara = lampa
mamma, kan vara = lampa
ampa= lampa
kockka= klocka
bi-il
Tiitta
Tack, tack säger jag ofta så fort någon ger mig något och det låter ofta TAA-ACK i mjuka och fina toner.
Jag är ju nu nio och en halv månad och livet går i en rasande fart!
Vi var uppe en sväng på mammas jobb och hämtade lite grejer som hon ville testa innan hon börjar jobba igen. Snart är det pappas tur att vara hemma med mig. Mamma berättar att hon har börjat drömma mardrömmar, att jag blir kidnappad och sånt. Jag tror mest hon är orolig för att börja jobba, själv tycker jag det ska bli gött med lite pappa-tid. Han har ju varit borta lite väl länge nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar