Oj oj oj vad tiden springer iväg... jag hinner ju knappt med det ena eller det andra och sen har jag ju en dagbok att sköta på fritiden också. Fast som ursäkt så kan jag säga att jag haft en inspirationsmånad och samlat på mig skrivbart material så att säga och nu börjar det bli dags att dela med sig. Så här kommer en kort resumé av Juli månad.
Numera reser jag mig väldigt lätt upp mot alla små bord, stolar, diskmaskiner och annat som står i min väg. Ibland tar jag även små små stapplande steg när jag håller i nånting, men för det mesta så ramlar jag. Ibland slår jag mig med en duns och börjar gråta.
Jag börjar lära mig nya ord och ett ord som numera andvänds är "tack". För det mesta låter det som ack.. men de flesta vet vad jag menar.
Jag vinkar när folk vinkar till mig. Ibland med en hand, ibland med två.
På morgnarna ställer jag mig upp i sängen och skakar galler och skriker "Paappaa"
Jag kryper som en galning. överallt. hela tiden.
Två små fina tänder sitter nu i min underkäke. Det verkar bra. Man kan bita i mycket med dem.
Jag har förstört min första pryl. Efter att jag gömt mig mellan bokhyllan och väggen fick jag tag i telefonladdaren som jag drog ner på golvet. Den knäcktes. Så nu kan mamma och pappa inte längre ringa med sin telefon.
Och här bjuder jag ännu lite mer fräsiga kort från Juli månad...
Beachen i Klagshamn var grym. Massor med små kids i krokarna, så jag kände mig som en stor kille. Jag hade med mig en sk paraply också, men jag förstod inte riktigt vad jag skulle ha den till.
Att leka är en av mina stora passioner och när jag inte har nån leksak till hands så gäller det att plocka fram hjärnan. Här leker jag titt-ut med pappa. Så himla lätt det är att gömma sig. Han har inte en blekaste aning om var jag är.
..och en annan dag så byggde vi koja. Sängen blev klart mycket snyggare såhär och mitt koj-täcke har suttit kvar sen dess. "Mycket mörkare för sömnen" säger mor och far.
Under utflykten till Lomma beach gjorde jag mitt parad nummer och det som jag numera känner mig mest känd för i babykretsar. Jag härmar ett monster och säger med hes, grov stämma "Paaaa-Paaaa" och sen brummar jag med munnen på mammas mage. Alla i min omgivning skrattar och jag är en riktig show gubbe.
Och ibland är jag en riktig snygging och charmör...
Den 8:e Juli fyllde min kära mamma år så jag o papps vaknade lite tidigare för att förbereda lite små surprises. Vi gick upp i otan (ungefär vid den tid då jag brukar vakna) och sen ställde vi oss vid bakbordet. Vi gräddade härliga scones och sen väkte vi mamma med en fin sång och presenter på sängen. Hon fick en film av mig som hette Rufus!Rufus!Rufus! och jag tyckte det var ganska passande. Här äter vi scones.. men jag fick inte ens smaka mina mästerverk. Jag fick en leverpastej macka istället...
På födelse-kvällen blev det mat hos farmor och farfar och jag testade att åka rutschibanan. Mamma åkte med i första åket och hon var värdelös. Det gick bättre när jag satt själv.
Nu för tiden har jag fått dille på att tugga sladd. Varenda en liten stump som ligger och skräpar får smaka på mina käftar och mina två små huggtänder. Oavsett om det är bredband, tv-sladd eller något annat så vill jag gärna smaka och se om det kan vara nån skillnad. Mamma blev trött på mitt tuggande och tyckte hon var smart när köpte mig ett rött hopprep... "Se, mycket god sladd" sa hon...
Men det förstår ju vem som helst... hopprep! Det är ju för tjejer! Jag vill hellre tugga playstation sladd...En sladd för killar!
En annan kväll fick mamma för sig att gå ut och göra stan med sina kompisar så jag o pappa fick hela huset för oss själva. Då passade jag på att utveckla mitt balans sinne. Sängen visade sig inte vara rätt ställe att försöka ställa sig mot...
..men jag hittade andra kanon ställen, och det är ju som man brukar säga "När mamma är borta så dansar Rufus på bordet!" Summeringen av kvällen med pappa löd således följande: Två blåmärken i huvudet och ett på magen. Han tycker att jag måste lära mig tåla lite saker, och han har nog rätt.
Efter mammas födelsedag så har jag fortsatt att göra fina bakverk.
Kolla! Inga händer! Coolt!
Förra helgen spenderade vi i Norrland på bröllop. Det blev en sen kväll , eller rättare sagt så vet jag inte hur sent, eftersom det aldrig blev mörkt. Det var fullt av små typer i min storlek och jag höll stilen med min hatt som jag lånade av pappa.
När vi var tillbaka hemma så blev det stortest av nya badrockar!
Trots att jag är liten och skiten så har jag ändå en ovän. Han heter Samsung ultra Silencer och betecknar sig i form av en blå dammsugare. Han är en riktig jäkel. Var och varannan dag skall han brumma och tjuta och suga upp min små brödbitar som jag så fint och strategiskt placerar ut på golvet under min stol. oftast blir jag förbannad på honom och skriker tillbaka och när han är för närgången så blir jag rädd och börjar gråta. Då hoppar jag på honom och försöker brotta ner honom...
..och när han har lugnat ner sig och tystnat så är vi ju faktiskt ganska bra vänner trots allt...
I kväll var vi på besök hos farmor och farfar igen. Jag fick en tjusig pool som jag kunde simma i och jag plaskade med mamma och pappa. Farmor var på spexhumör och höll låda och gick på muggen. Jag skrattade åt tokiga farmor. Imorgon ser jag fram emot en ny solig dag.
