Det känns som att jag snart kan bestiga berg. Först vardagsrumsbordet, sedan den här puffen och vad kommer här näst? Mamma är lite bekymrad när jag klättrar upp på saker, men samtidigt försöker hon förstå mig, att jag tycker det är roligt liksom...
Vi är hemma i Malmö nu. Resan till Stockholm gick i förvirringens tecken. Man kan ju hoppas att jag inte ärver mammas snurrhjärna, jag är hellre ordningsam som min pappa. Det verkar jobbigt att vara som mamma. På nåt vis trodde hon att vi skulle upp till Stockholm på semester. Men så var det ju inte. Det var faktiskt pga jobbet vi flög upp och det lyckades mamma strula till. Hon hade inte läst instruktionerna i hur man söker visum till USA och kommer till ambassaden med noll-koll. He! Hon e ju inte lite pinsam! Mamma blev lite fattigare men jag fick stanna några dagar längre hos mormor och morfar Ingvar och dessutom sov vi hemma hos Alicia sista natten, det var ju bra.
I onsdags sa jag förresten BIL för första gången.
Mitt ordförråd är för närvarande,
pappa, kan vara = lampa
mamma, kan vara = lampa
ampa= lampa
kockka= klocka
bi-il
Tiitta
Tack, tack säger jag ofta så fort någon ger mig något och det låter ofta TAA-ACK i mjuka och fina toner.
Jag är ju nu nio och en halv månad och livet går i en rasande fart!
Vi var uppe en sväng på mammas jobb och hämtade lite grejer som hon ville testa innan hon börjar jobba igen. Snart är det pappas tur att vara hemma med mig. Mamma berättar att hon har börjat drömma mardrömmar, att jag blir kidnappad och sånt. Jag tror mest hon är orolig för att börja jobba, själv tycker jag det ska bli gött med lite pappa-tid. Han har ju varit borta lite väl länge nu.
Mina päron är ibland snurriga värre och hade självfallet glömt att packa ner extra blöjor och detta upptäcktes ju såklar när det var för sent. Självfallet rundade jag då av dagens parkutflykt med en stråle i det fria. Man får ju passa på när tillfälle utan blöja ges. Rakt på trottoaren och utan blöja, men med rätt tryck i stålen så går det faktiskt rätt genom byxorna också. En trottoar målning signerad Rufus. Man kan göra konst av allt nuförtiden. 
Idag är det kräftpremiär för oss i år! sa mor och far och jag instämmde inte alls. Vaddå i år? Det här är ju den första gången någonsin som jag ser en kräfta! 
När man är på rock club så förstår man att man får lyxa till det med smarrigheter och jag bjöds på kex av mamma. Med choklad på!! Smaskens sa jag!
Därefter kände jag mig ganska nöjd med kvällen och spenderade den resterande tiden på rock cluben i horisontellt läge.
Vanligast är att jag spelar oskyldig när de kommer in och ger dem en "det var inte jag som gjorde det"-blick.
Mamma tycker också att det ser mysigt ut i min säng och fick för sig att prova den en kväll. Det blev mysigt, men trångt och jag försökte slänga ut henne direkt. Hon har ju en egen större sovplats. 
Man gör väl sitt bästa som fashion-åsikts maskin när faster frågar om råd när hon skall köpa nya glasögon. Något stora för mig och kanske lite feminina...men annars ganska stylish!
Som jag har längtat! Pappsen har varit borta alldeles för länge i landet Kina och jag är så glad att han är hemma. Precis när pappa kom hem så var det inte så kul partystämning kan jag lova. Jag hade fått en flammation i örat och när jag träffar papps för första gången på en månad så var det på hospitalet. Då var jag mammig värre och pappa fick finna sig i att stå åt sidan. Men efter medicin så blev jag gladare. Farsan hade med sig en stor röd väska hem, troligen samma som han åkte med, men eftersom jag trodde den var full av presenter så gjorde jag mitt bästa för att försöka dyrka upp den. Jag lyckades och fann ett par mini-skor, mini-jacka och ett OS-mjukis djur.
Vad har jag mer gjort idag..?? Det får jag nog be mamma skriva om lite senare...
